Om jag bara viste, öppna kort är det bästa. Att ställa upp för så många man hinner med och få så lite tillbaka. Jag mår dåligt, mitt liv kunde sett annorlunda ut nu om allt kom ut. Istället har jag förlorat en massa tid, en massa tid på något som jag visste innerst inne att jag aldrig skulle få igen. Jag vet att man inte ska ångra det som gjort en glad men tiden för detta kommer ta lång tid innan alla sår är läkta. 

 

Att tankarna går runt varje natt och att kunna sova max 2 timmar tär på kroppen. Att inte kunna gå en dag utan att fälla tårar. Jag har varit stark i två dagar men nu brister det igen. 

 

Jag som lovade mig själv att inte falla ner i groppen igen, som jag försökte, lurade mig själv och folk runt omkring mig men ändå hamnade jag här nere igen. Mitt hjärta gör ont. Ensamheten är skrämmande, men i detta nu är det så himla mycket bättre för mig. 

 

En kär vän gav mig ett bibelord idag;
ordspråksboken 4:23

 

Jag behövde skriva av mig. Förlåt för depphumöret men det är det humöret jag har haft dom senaste 5 månaderna och tyvärr kommer det ta tid innan allt är återställt igen.